Motgång

Jag har snart gått på Dukan dieten i två veckor.

Det börjar bli lite tufft nu, och jag har fuskat lite de senaste dagarna, med det givna resultatet att jag har gått upp 1 kg i vikt. Så nu väger jag återigen 70 kg.

Jag har svårt för att äta mycket kött, så jag försöker mest äta fisk och kyckling. Men även det blir jobbigt efter ett tag, så då äter jag för lite, blir hungrig och i panik trycker i mig något icke-tillåtet.

Eftersom jag har lovat mig själv att det här är absolut sista gången som jag tänker banta för att nå en ny kroppsvikt, så har jag analyserat mig själv i ett flödesschema - vad är det som går snett?

Som ni ser på bilderna, så handlar det först om att jag faktiskt inte tycker att Dukan-maten smakar bra, så jag äter för lite. Konsekvensen är att jag blir hungrig, och när jag är hungrig så raserar alla mina fina diet-principer och jag äter något dåligt. Det dåliga gör så att jag går upp i vikt, blir ledsen och känner mig misslyckad.

Och ingen vill ju känna sig misslyckad, eller hur? Så, då så avbryter man dieten. Men åh nej, så lätt tänker jag inte ge upp den här gången!

Jag måste komma på ett sätt att bryta den här onda cirkeln i första stadiet, dvs att jag måste äta mer så att jag inte blir hungrig.

Här kommer nästa problem, det är svårt att hinna med att laga all mat på kvällarna till mig själv, så att jag alltid har en god buffert att ta av. Familjelivet och jobbet suger tid och kraft. Jag behöver knappast oroa mig för att jag rör på mig för lite i vardagen, om man säger så :).

Men jag måste på något sätt lyckas bryta den onda cirkeln! Det här kräver en rejäl funderare.

Jag ska prova att äta bara protein till frukost och lunch, och sedan protein och grönsaker till middag (alla dagar) nästa vecka, för att se om det hjälper till att hålla motivationen uppe.

Jag ska också försöka hitta sockerfritt godis och så måste jag testa att baka protein-muffins, som jag kan festa på när alla andra fikar!

Jag tänker banne mig inte ge upp utan kamp!