Ännu en släktmiddag = ännu en insikt i varför jag är tjock!
Scenario: Alla familjerna är samlade. Innan middagen bjuds vi från tre olika chokladpralinaskar. Vi bjuds på chips, exotisk frukt, gelegodis, smågodis, konfekt, kex, kakor, chokladdoppade nötter...
Till middag får vi potatisgratäng på minst 6 dl grädde. Fläskkött. Några kokta ärtor och lite kokta morötter dränkta i smör. Öl. Vin. Sockerdricka - inga lightalternativ.
Tillbaka till godisbordet med avec.
Innan man har hunnit tugga ur så är det dags för efterrätt - kladdkaka med vispgrädde, portvin... Lite påfyllning av det andra vinet? Mer öl? Chokladaskarna igen...
Nu tänker ni säkert "Äsch, vad hon klagar, det är ingen som tvingar henne att äta allt det där. Det är väl bara att säga nej, eller låta bli att skyffla in maten i munnen..."
Men det är där skon klämmer- inte nog med att jag är omringad av mat, jag tvångsmatas med den också. Jag har ingen kontroll över min egen tallrik, den far över bordet mellan släktingars händer som fyller på mer!
Säger jag stopp, vänta! Så får jag snäsiga, svidande kommentarer: "Bli inte som din mamma..." (hon har hela livet kämpat med sin vikt i vår tjocka familj) eller "tror du vi är snåla eller?", "smakade det inte bra?", "men det är ju fest!"
Att inte delta i denna överdådiga medeltida vinterblot, är som att säga till min underbara, men kraftigt överviktiga, släkt att "jag älskar inte er" eller ert sätt att visa kärlek på och att umgås med varandra på är inte OK. (Vilket det egentligen inte är- vi äter oss till ett förkortat liv och till sjukdom).
Och släktmiddagen känns inte som rätt forum att öppna upp en debatt.
Därför är jag så sjukt glad över de här tabletterna, Glukosinol och Liposinol. Jag kan le hela middagen, ta så lite jag kan utan att hamna i tjockisarnas radarfält, äta lite snacks väl synligt och tacka för all god mat.
Jag tog 3 tabletter glucosinol runt kl 16, nu tar jag 2 tabletter till kl 18. Efteråt tar jag 3 tabletter liposinol.
Så utvärderar jag verkningar och biverkningar eftersom, men förhoppningen är att min kropp inte behöver tillgodogöra sig denna överflöd av mat.
Det är så sjukt, jag är ju inte ens hungrig, men ändå måste jag äta för att passa in socialt! Jag vill ha en smal släkt som går ut på promenader tillsammans eller bara nöjer sig med en kopp te efter en god måltid med mycket grönsaker...
