Så, ikväll så var det meningen att jag skulle köra ett rejält styrketräningsprogram hemma med resistensband (gummiband) för benen.
Jag gick starkt ut med uppvärmningen som bestod av flera burpees - ovan som jag är, så tog det tid att utföra dem korrekt, men det hoppas jag löser sig när jag blir mer vältränad.
Min smartphone var laddad med
Sabotage på hög volym, för att peppa mitt något trötta humör efter en dag fylld med jobb.
Ungefär in i hälften av mina burpees så kommer min 6-åriga son in och han vill också träna - problemet är att han övertrasserat sin nattningstid med en halvtimme på grund av en myyyycket spännande bana i Mario på sin DS. Jag är dock glad över att min träningsentusiasm smittat av sig på någon i familjen och han fick gärna vara med på ett hörn.
Maken som jag egentligen hade hoppats motivera ligger invirad i ett täcke på soffan framför TV:n, vilket känns lite bisarrt när man själv har en puls på 150 och svettdropparna börjar leta sig fram ur kryptorna.
Styrketräningsplanen var dessvärre något överambitiös. Det visade sig dessutom inte vara helt lätt att träna med resistensband för första gången, jag har två band: ett alldeles för mjukt och ett alldeles för - så där krävs det lite shopping.
Det var inte heller helt lätt att träna med en hyperaktiv övertrött 6-åring som envisades att binda upp resistensbanden mellan möblerna i rummet. Jag måste erkänna att jag önskade att jag befann mig på gymmet i lugn och ro då.
Och som sagt, träningsprogrammet var överambitiös - hela poängen är att träningen hemma ska vara effektiv, men gå fort undan - och när man tränar benen måste man dubbla allt! Alltså att man först tränar vänster och sedan höger ben - mycket ineffektivt. Dessutom var det alldeles för många övningar. Så jag kommer att starkt redigera söndagens träningsupplägg, helt klart.
Jag såg till att stretcha ordentligt idag iallafall, enligt ngn PNngt metod som det stod om i boken
Hemmaträning - ska skriva ett blogginlägg om det senare.
Så sammanfattningsvis var det här ett rätt kasst träningstillfälle. Hade 100 gånger om hellre varit i gymmet - och det trodde jag aldrig att jag skulle skriva!
Men, dålig träning är bättre än ingen träning. Jag får bara bita ihop, kämpa på och försöka vänja mig vid motståndsbanden. Och att bli avbruten av mina barn, och att inse att min man inte kommer släpa upp sig själv från TV-soffan utan snarare så kommer jag önska att jag låg där bredvid honom istället för att utsätta min kropp för svett och smärta...
Äsch, vad bittert det lät! Jag är glad att jag vill ha en frisk och sund kropp, och är det detta som krävs för att jag ska få det och få tid för jobb och familj, så är det detta jag kommer att göra!
Men så fort jag får chansen, så kommer jag ta mig till gymmet- Se där! Hemmaträning motiverar!
